PowerPlay žurnalas

Serielunken börjar närma sig sitt slut i handbollen samtidigt som vi kan se att serierna börjar sätta sig. I de allra flesta fall kan vi se det väntade resultatet, men när de flesta slår sig ned för att kolla Elitserietabellen får de förmodligen sig en väldig chock.

HK Albatraoz som den förra säsongen mycket välförtjänt lyckades avancera till landets högsta serie tack vare en väldigt fin andra halva av säsongen parkerar förtillfället på en utomordentlig förstaplats i Sveriges bästa serie. Efter att avancemanget säkrats så spenderades slutet av föregående säsong i stort sett enbart på Silly Season marknaden där laget i fråga plockade in massvis av världsklasspelare ganska sent inpå den nya säsongens början.

Tidigt dömde jag personligen ut Grebirfs chanser att nå vad jag ansåg vara en sensationell slutspelsplats vid säsongens slut - men ack så fel jag fick. Laget spelar förtillfället Sveriges frejdigaste handboll samtidigt som de inkasserat poäng efter poäng.

Det är inte bara spelarna som ser ut att trivas, framför oss kan vi helt enkelt skåda en förening som i det stora hela ser ut att må bra. Framgång som denna växer inte på träd, men managern Grebirf har visat att de kunskaper han besitter inte är något man får, utan något man jobbar sig till - ett budskap som han även ser ut att ha präntat i den stenhårt jobbande spelartruppen.

Det hade talats om en alldeles för stor nivåskillnad mellan division två och Elitserien, faktumet löd att nykomlingarna helt enkelt inte skulle kunna orka stå upp mot de större lagen i en hel säsong. Med smart coachning och klippska nyförvärv har Grebirf dock förvandlat den press som ställts på hans lag till positiva kanaler som innebär att spelartruppen istället förvandlat pressen till något bra.

De har helt enkelt tagit till vara på det rampljus som denna säsong riktats allt ihärdigare mot ett lag som för en säsong sedan inte var i närheten av vad man är idag. HK Albatraoz har förvandlats till något så mycket mer än den handbollsklubb som lagets fans sympatiserar med.

Grebirf har helt enkelt gett de som kämpar i de lägre divisionerna ett hopp - om att en ljusare framtid kan vänta runt hörnet. Faktum är att det inte visat sig vara omöjligt för en mindre klubb att etablera sig bland de stora föreningarna - på kort tid.

När vi nu dessutom går in i slutspelstider så tror jag att laget i fråga kan komma att få support från Sveriges alla hörn. Laget har förvandlats till en symbol som visar att ingenting faktiskt är omöjligt, vilket det känns lätt att sympatisera med. I och med att man kan ta del av ett enormt läktarstöd kommer laget som lärt sig att hantera just sådant förmodligen att kunna utföra säsongens bästa prestationer i ett slutspel som skall skilja pojkarna från männen.

De svenska jättarna riskerar - om de inte redan gjort det - att få se upp med en förening som är relativt oprövad på denna nivå men som samtidigt inte riktigt verkar ha förstått vad de håller på med.

Att kunna spela så hänsynslöst och utan press mot de allra bästa lagen är något som kan leda till ett SM Guld så småningom - ifall Grebirf lyckas med den svåra uppgiften att lyckas motivera laget hela vägen, vilket, om vi kollar tillbaka på denna säsong - inte ter sig omöjligt.